En Foodie

Egentligen vet jag inte hur allt det här började.

Kanske var det söndagsmiddagarna i de mörkaste av Smålands skogar? Eller nyfikenheten och ivrigheten efter Food Noir, som jag läste om och om och om igen? När jag klev in hos Gordon Ramsay på Royal Hospital Road i London och drack rosa champagne, mumsade på en liten mandelpotatisstrut sprängfylld med avokado, hummer och kaviar och fick lära mig om både mandelvelouté, ventreché och soufflé?

Det är över fyra år sedan nu.

Jag älskade det. Och jag åt. Inte bara i London utan i San Sebastian, Chicago, Köpenhamn, Monte Carlo, Järpen, Girona, New York, Bray, Skåne Tranås, Marseille, Zaragoza, Paris, Modena, Rubano och Menton. Jag åt en kastrerad tupp, fet och gelatinös piggvar, jungfrusmör, havsanemoner och lök från Cévennes. Sedan åt jag vit tryffel från Alba, kalvbräss, Palamos-räkor, matsutakesvamp, percebes, beckasiner, saltsill lagrad i tre år och Ostrea Edulis ostron. Och penisar och testiklar följdes av Osetra kaviar, eccles cake, måsägg, havskräftor, paté au pistou, ragu på bläckfisk och sydfranska vildsmultron.

Jag förstod att det här var på riktigt när jag åt omelett på ankägg med lagrad ko-ost, sur grädde och gräslök till lunch en gång. Och just där och då visste jag fortfarande inte hur det skulle smaka, men jag visste hur det kunde smaka. Och det gör jag fortfarande.

Jag satt i en porrsoffa i Girona ena dagen och plockade djungelgurkor i en trädgård utanför Malmköping andra dagen. Jag kräktes hos Joël Robuchon i London, fick näsblod på Mistral, pallade citroner i Menton, avlivade och slaktade fisk Ike Jime-style, sköt en dovhjort, stekte renblodsplättar med samerna på fjället, rensade pilgrimsmusslor i Alingsås, skickade tillbaka ett gentianstekt ankbröst i Siena och bedårade utsikten från den lilla lunchterrassen i Eze. Och det kändes alltid lika givet att sitta hos Rut på Skäret och äta äggakaka med stekt fläsk och lingon som det gjorde att äta stekt blodduva med grillad gåslever och sås på kråset hos Alain Ducasse i Monte Carlo.

Men så blev det jobb hit och jobb dit. Skamförslag och jurygrupper. En projektanställning och hashtaggar och retweets blandat med artiklar och reportage. Jag är nyfiken och ville träffa allt och alla och egentligen trivdes jag med det. Men jag blev begränsad. Bloggen försvann och jag saknade den.

Nu ska jag försöka hitta hem igen, till det där som jag en gång hade tänkt mig från början.

Hälsningar
Rasmus Ragnarsson

Annonser

9 comments

  1. Hej du!
    Tack för senast får jag väl säga.
    Vilken fin blogg! Man blir ju hungrig bara av att titta på bilderna! Men räkor och havskräftor med tillhörande buffébord var inte det sämsta det heller!
    Mvh
    Linda

  2. Stefan

    tjena, jag jobbar på en kusinträff o tänkte du o jag kunde stå frör matlagningen… meny etc. Fråga mamma så får du rätt mail adress o tel nr. Till sist grymt bra blogg! Kusin Stefan

  3. Nadine

    Har spenderat nästintill en hel dag med att kolla runt på din blogg. Är helt otroligt avundsjuk på alla matupplevelser du har vart med om. Bara så du vet 🙂 En riktigt bra och intressant blogg.

    • Hej Nadine, tack för fina ord och kul att du gillar min blogg. Jag lever för matupplevelser och kommer hålla på och äta mig runt så länge jag kan 🙂 Njut av helgen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s