Chez L’Ami Jean

Jag gjorde precis som Mikael Jönsson hade sagt till mig. Men först vågade jag inte.

Vi hade gjort entré hos Chez L’Ami Jean för att inta sen lunch en helt vanlig fredagseftermiddag. Utanför restaurangen samsas  en bänk och ett par ståbord med en stor grön sopptunna och samtidigt som jag sparkade bort några cigarettfimpar funderade jag över vart jag var, hur jag hade kommit hit och framför allt varför jag var här.

Men från den i stort sett dödstysta och tråkiga gatan – och fasaden! –  var skillnaden som natt och dag när vi väl kom in i restaurangen. Om det var 5 grader varmt utomhus måste det ha varit minst 55 grader varmt inomhus. I taket hänger skinkor och korvar och det är tegel och kakel och på väggarna är det seriefigurmålningar av både Eiffeltornet och grisar som dricker vin. Jag ser fem servitörer som rör sig som ballerinor mellan de tätt ihopsatta borden i den till sista plats fyllda restaurangen. Alla svettas och stämingen går liksom att ta på. Jag får puls i sådana här lägen och till sist – när jag först ser och sedan hör Stephane Jego skrika och fräsa åt någon i köket, klappa hårt med händerna, och skicka ut ytterligare en tallrik mat – ville jag bara ha en stor, stark och iskall öl för att lugna ner mig.

Det kan ha varit så här jag verkligen hade hoppats, och kanske i min vildaste fantasi hade föreställt mig, att det skulle vara i Paris.

En meny på engelska är bara att drömma om. Men vi beställde något som kallades ”Business club au lunch” och kostar 35€ per person, och i en gest där jag försöker förklara för servitören att vi vill dricka vin till lunchen märker jag hur Chef Jego sneglar mot vårt bord och de kanske enda icke-fransktaliga gästerna under den här lunchen.

Och han såg arg ut.

Sedan följer ett varmt, mjukt och fluffigt lantbröd med perfekt knaprig yta som serveras i både stora och små bitar, tillsammans med en syrlig färskost toppad med litet gräslök. Och en tallrik med krispigt bacon, smörstekta brödkrutonger och gräslök över vilket en pumpasoppa slås. Smörig, gräddig, skummig men ändå len och lätt, och med framförallt enormt koncentrerad smak av pumpa är det en av de bästa soppor jag någonsin har smakat. En risotto med hintar om litet vällagrad parmesan har helt rätt tuggmotstånd och får samsas med rå pilgrimsmussla och bigorneau´s som blivit ytterst varsamt sauterade i vitlök, vitt vin och smör. Bara pilgrimsmusslorna, som trots allt annat inte hamnar i skymundan, är av absolut högsta kvalitet och det här är så gott att jag aldrig vill att det ska ta slut.

Fläskkorven hade bara fått en snabb vända på grillen och serverades med grön pesto och potatismos. Med samma konstruktion som blodpudding (innehållande socker, lök, havre, talg, strimlat fläsk och söta kryddor) bara small det när man skar i den och där innehållet var mjukt men ändå fast. Och vilket potatismos – gjort på så mycket smör, innehållande så många kalorier, att man inte ens vill tänka tanken.

Till slut stegade jag fram till luckan från vilken Stephane Jego styr köket, hälsade från och slängde upp bilden på Mikael Jönsson och kapunen, och i samma ögonblick som Stephane log och slöt händerna mot varandra, och förde dem från pannan till hjärtat, sa han något som jag inte uppfattade men jag förstod att relationen mellan Jego och Jönsson är mycket, mycket speciell…

…och utan någon som helst föraning landar en extraservering på bordet och det var de underbart stora och köttiga pilgrimsmusslorna ackopanjerade av olivolja, pesto, fet fågellever, krispigt smörstekt bröd och gräslök som bara fått en kyss i salamandern.

Vi avslutade med kastanjemousse, chokladkräm, vaniljglass och maränger innan det hamnade både champagne, kaffe och cognac på bordet.

Sa jag förresten att vi tyckte om Stephane Jego så mycket att vi tjatade till oss bokade ett bord även dagen efter?

Då för middag, med en om möjligt än mer prisvärd meny om €55, innehållande de utmärkta pilgrimsmusslorna igen (den här gången på en bädd av gröna linser, morot, lök, selleri samt krispigt bacon) och en parmesansoppa med samma tillbehör vi fick dagen tidigare.

Torsken hade tillagats ”a la plancha” och bara vilandes på en tjock skiva rökt sidfläsk med litet köttbuljong var det här en servering i absolut världsklass. Ren, klar och fin fisksmak med sådär kritvitt kött och så skivlig att den föll isär bara tittade på den. Serveringar som denna får man på två- eller trestjärniga restauranger…

…om man har tur.

Kalvfilé i två serveringar varav den ena var enrisrökt, kanske väl hårt i mitt tycke då den dödade mycket av köttsmaken. Den andra biten serverades på en bädd av syrlig blomkål med litet krispiga grisöron och pistagenötter. Köttet var exemplariskt tillagat med perfekt krispig yta och så mört och saftigt.

Dessertbuffén var egentligen helt vansinnig med först mangosorbet och creme brulee med salt kolasås och banan, innan en rispudding (med en konsistens stark nog att kunna hålla en träslev upprätt, utan att vara kladdig) med mycket bestämd vaniljsmak var något helt vettlöst god. Att den serverades med karamellsås och karameliserade nötter gjorde det hela bara ännu rikare, och godare. Den rispudding vi inte orkade äta upp tog vi helt enkelt med oss tillbaka till hotellet.

*****

Jag vet egentligen ingenting om Stephane Jego men det faktum att han har ställt några av de mest sensationella rätter jag någonsin har ätit på bordet framför mig är en god anledning att komma tillbaka. Dessutom till en kostnad som får anses vara en spottstyver i sammanhanget.

Att han kysste min flickvän fler gånger än vad jag gjorde den kvällen vet jag däremot inte riktigt vad jag ska tycka om.

…som tur är var det bara på handen.

*****

Chez L’Ami Jean

Adress: 27 Rue Malar  75007 Paris, Frankrike

Telefon: +33 01 47 05 86 89

Pris: €50 (vad jag betalade för en ”affärslunch” á fem rätter inkl. en öl, ett glas vin, ett glas champagne, ett glas cognac, kaffe) eller €75 (vad jag betalade för ”avsmakningsmeny”  á 7 rätter inkl. ett glas champagne, två glas vin, kaffe)

Karta

Annonser

10 comments

  1. Katti

    Vi kom precis tillbaka till hotellet efter att ha ätit en tre-rätterslunch på Chez L’Ami Jean efter detta inlägg och tja… en fantastisk matupplevelse!

    Servicen var påpasslig och överseende roat med våra frågor på frengelska och när jag inte orkade mer än halva huvudrätten (den mest ljuvliga anka man kan tänka sig) pga den oerhört goda men mättande sparrissoppan så la de pannan i djupa väck. Varmt och vänligt!

    Och så maten… min man åt ngn typ av fläskterrine (?) med ostron och ostronmjölk (ostronets vatten med grädde och citron) med stavar av vällagrad skinka. Kan väl säga att han höll på att tuppa av, rätt upp och ned. Själv åt jag tidigare nämnda sparrissoppa som serverades på samma sätt som pumpasoppan som beskrivs i inlägget. Smaken av vårens första sparris tillsammans med parmesanen och den fint, fint hackade gräslöken var enastående.

    Huvudrätten var alltså anka, perfekt rosa (jag som är gravid fick be om ngt mer stektid vilket de inte alls beklagade sig över utan accepterade med god min) (min man fotade fö varje rätt (såklart!) och lyckades även tappa telefonen rakt i ankan, det renderade en hel del skratt och snabbt en ny servett (i form av bordshanddukar) att använda. Till ankan som serverades med svamp, äpplestavar och vårlök kom även den mest smörstinna potatispurén vi ngnsin skådat. Vansinnigt gott! Och så desserten… samma rispudding som beskrivs här och alltså ja. Heaven i en skål ungefär. Vi det laget var jag så mätt att jag knappt kunde få ner ngt alls, men min man som även drack vin till maten satte i sig en stor del av riset med små pistagemaränger, salt kolakräm och chokladdragerade valnötter. Han åt även ett inkokt päron som låg i caramelsås med chokladspår (+ sprit, vilket gjorde att jag inte kunde äta den, trots att det var jag som beställt egentligen).

    Efter maten, det tog cirka två timmar av konstant ätande, ramlade vi ut från krogen, vimmelkantiga och lyckliga. Flanerade planlöst längs Quai D’Orsay innan vi tog metron till hotellet och nu ligger vi här. Mätta och utslagna och undrar hur vår middag ska kunna toppa detta. Tveksamt om det ens är möjligt.

    Tack för fantastiskt tips, den här måltiden kommer vi bära med oss under lång tid. Ett perfekt sätt att fira min man som fyller 30 idag. Och alla ni andra: gå dit! Det är PRECIS så gudomligt som en foodie säger!

    • Katti, snålvattnet rinner när jag läser dina underbar ord här. Och vad glad jag blir när ni var så nöjda! Hoppas ni tog er ur sängen och fick fortsätta njuta av Paris 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: