Ladurée & Hermé

Jag är inte mycket för varken bakelser, tårtor, praliner eller ”7 sorters kakor”. Men när det kommer till macarons händer något helt annat.

Några av mina största besvikelser här i livet har jag upplevt med detta lilla bakverk, när dem har varit klibbiga och tänjbara eller mer som en grynig pastellfärgad oblat i konsistensen. Smaklösa och bara vidriga.

Den får inte vara seg men heller inte spröd eller knaprig. Och den ska verkligen inte smula sönder. Jag vill ha en perfekt mjuk konsistens rakt igenom med ”skalet” snäppet tunnare än skalet på ett ägg. Det ska knappt kännas när man tar en tugga.

Som konditor måste en macaron vara något av det svåraste man kan jobba med, men också något av det roligaste. Finns där några andra bakverk som kan ge samma utlopp för kreativitet som en macaron? Sväva ut, dra iväg och undersök vad som händer.

…eller?

På vissa restauranger kan den idag till och med dyka upp som en försmak, gjord med till exempel morot och gåslever, och andra restauranger serverar den fullproppad med färskhyvlad tryffel precis innan kaffet. Jag har till och med ätit den med smak av fermenterad vitlök och bränt socker. Och tyckt att det var både extremt och kul men framför allt gott.

En av de mest fantastiska, och udda, jag någonsin har ätit var (såklart?) i Bray. Rödbetsmacaron med pepparrott. Den bokstavligen försvann i munnen och lämnade en lång, intensiv, perfekt balanserad och härlig eftersmak.

När jag besökte Paris för några veckor sedan var besöken hos Ladurée och Pierre Hermé nästan det första jag bokade in. Konditori Ladurée lanserade redan 1930 den första macaronen med dubbla skal på var sin sida om ett lager smaksatt ganasch eller smörkräm. 1997 var Pierre Hermé ansvarig för Ladurées utbredning till en butikskedja med ”lyxiga bakverk”, innan han året senare drog sig ur och startade sin första egna shop; ” Pierre Hermé Paris”.

Idag anses Pierre Hermé vara kungen av bakverk, och till exempel franska Vogue har utnämnt honom till  ”The Picasso of Pastry”.

Jag kan omöjligt svara på om den enes macaron var bättre än den andres. Men där Pierre Hermé verkar jobba mer med udda smakkombinationer tyckte jag att Ladurée höll en enklare och rakare linje med en, max två, smaker i samma macaron.

En av dom största jag smakade under vistelsen i Paris var Ispahan-macaronen hos Ladurée (som för övrigt är skapad av Pierre Hermé). En gigantiskt hallonmacaron med färska hallon, cremé på vanilj och rosenvatten samt litchi. Vacker och god.

Smakerna karamell, pistagenöt, vanilj och lakrits var magiska och räknas enkelt till några av de bästa macaroner jag någonsin har ätit.

Pierre Hermés macaroner var vackrare, vissa av dem till och med gnistrade, där macaronen med choklad och passionsfrukt var något i hästväg. Och den med apelsin, grapefrukt och Campari passade en gammal Campari-drickare alldeles utmärkt.

Men frågan är om inte resans absolut bästa macaron var Pierre HermésInfiniment Caramel”; karamel och saltkola  i perfekt harmoni med varandra. Oändlig. Helt vansinnigt god.

Besök Ladurée eller Pierre Hermé, eller båda, om du åker till Paris.

…annars kan du snart besöka Ladurées första butik i Norden. I Stockholm närmare bestämt. På Grev Turegatan, sägs det.

*****

 

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: