Le Chateaubriand

Det är enkelheten som genomsyrar allt och alla på Le Chateaubriand. Föreställ dig en rustik och avskalad bistro med dov belysning, kala väggar och en inredning som har sett bättre dagar. Jag kommer på mig själv när jag med blicken söker igenom lokalen efter en endaste liten färgklick som bryter av och sticker ut. Utan resultat.

Trots avsaknaden av stjärnor i Guide Michelin placerade Restaurant Magazine restaurangen på nionde plats (den enda franska restaurangen på Top 10) när man förra året rankade världens 50 bästa restauranger. Och här har den helt självlärde ‘Patron’ Iñaki Aizpitarte skapat raka motsatsen till bilden man målar upp om man tänker på en restaurang i Paris som klassas som en av “världens bästa”.

På små träbord som står tätt placerade intill varandra ligger kvällens meny. Det är fem rätter som gäller, rakt upp och ner utan några som helst valmöjligheter, och menyn ändras dagligen. Till det facila priset av €55 är det svårt att veta vad man egentligen ska förvänta sig av kvällen.

Lokalen fylls snabbt upp av en salig blandning människor med allt från slimmade kostymsällskap via nördiga ensamätare till ett mer avslappnat klientel. Stämningen är lätt och livlig och personalen strålar av skön entusiasm, pratar dålig engelska men försöker få oss att förstå så gott det går i alla fall.

Varma och fluffiga gougères sköljdes ner med ett glas mousserande innan mer försmaker landade på bordet i ett ganska högt tempo. Surdegsbrödet skärs upp av servitrisen bara sekunder innan vi får det på bordet. Cevichen med en liten bit makrill, som man tog i ett svep, smakade ljuvligt medan lammhjärna ”tempura” toppade med litet citronzest  och salt var mer kul än smakrik. Blomkål i olika former med syrlig makrill och litet tryffel smakade bra. En grönsaksbuljong med två kaffebönor och tunna skivor av rädisa var helt smaklös och bara ointressant.

Pilgrimsmusslorna var av fin kvalitet men överöstades tyvärr på tallriken av små bitar purjolök som var för starka i smaken för den söta musslan. Och bladen vet jag inte riktig vad det var, men smaken påminde en del om spenat. Pilgrimsmusslorna på egen hand, kanske med litet av citronzestet från tempuran och några skivor rädisa från buljongen, hade varit perfekt.

Slätvaren var tillagad till perfektion och serverades med rå, stekt, picklad och bakad svamp samt brynt smör. En rätt med fantastiska smaker och massa texturer där helheten med vinet, Solo mm4 (Vitovska) Italie Domaine Vodopivec, mot det brynta smöret, den köttiga biten fisk och svampen var fantastisk. Full pott.

Olika delar av ett tidigt vårlamm serverades med, också tidig, ytterst varsamt hanterad sparris samt krispig mandarin och krispig oliv. Här smakade hjärnan bättre, enkelt sauterad i smör, men jag hade svårt att binda ihop hela tallriken och då speciellt på grund av den marmeladsmakande mandarinen. Och allt som allt en servering som, på något sätt, sprang ganska obemärkt förbi då tankarna fanns på det underbara Dorperlammet jag åt tidigare i höstas. Man kanske inte ska jämföra, men jag gjorde det i alla fall.

Först ut av två desserter var en vit kinesisk svamp som serverades med vispad grädde smaksatt med vanilj och rom, samt två klyftor clementine varav den ena var confiterad. Svampen var som att tugga på brosk och bara väldigt obehaglig. Och när vi hade spottat ut dom sista clementinkärnorna, lämnat halv rätten på tallriken, konstaterade vi att det här helt enkelt var v  i  d  r  i  g  t.

En tolkning av den spanska desserten ”Tocino del Cielo” var intresseat med confiterad och sedan karameliserad äggula vilandes på en liten smördegsbakelse samt pulverisad maräng. Med en mycket torr, nötaktigt och litet syrlig sherry i glaset var detta en trevlig upplevelse.

Snackset till kaffet bestod av mango med fänkålsfrö.

Kreativitet lär vara ett ledord för Chef Aizpitarte där slutprodukten resulterar i rena och väldigt enkla serveringar. Råvarorna håller fin kvalitet men jag gillade inte när till exempel purjolöken dödade den naturligt fina och söta smaken som pilgrimsmusslan har, specielt inte när den serveras sashimi-style, och serveringen med lamm såg ut att lova mer än vad den till slut levererade. Vad den kinesiska svampen med vispgrädde gjorde på slutet har jag fortfarande inte lyckats lista ut, och det lär för övrigt alla involverade i Le Chateaubriand skita i.

Här kör man sitt eget race och det finns ingen eller inget som kan ändra på det.

Nästa gång jag är i Paris ska jag försöka komma tillbaka, för jag tror att det går att få ut mer av en kväll här.

Au revoir!

*****

Le Chateaubriand (restaurangen har ingen hemsida)

Adress: 129 Avenue Parmentier, Paris 75011, Frankrike

Telefon: +33 (0)1 43 57 45 95

Pris: €115 (vad jag betalade för mat, vinpaket, ett glas champagne, & kaffe)

Karta

Annonser

6 comments

  1. anna

    ……vit kinesisk svamp som serverades med vispad grädde smaksatt med vanilj och rom, samt två klyftor clementine varav den ena var confiterad. Kan Aldrig smaka gott, lite fyskämsvarning på den desserten 😉

  2. per

    Tycker detta återigen visar lite av vikten att hänga med rätt folk vad gäller Pellegrino listan. Kan säkerligen vara en trevlig kväll och ett ställe med härlig atmosfär, men 9:e plats……come on !
    Måste besökas vid ett besök i stan men de verkar blandas högt o lågt som attan på denna adressen. Måste sägas att desserten på svamp kan vara den mest förundrade dessert jag sett, vad var tanken liksom. Låter inte gott och ser inte gott ut nånstans…

    • Per, jag håller med. Hur många ställen jag kan räkna upp som jag håller högre än detta… vill jag inte ens tänka på.

      Svampdesserten var som sagt brutalt vidrig och jag hoppas att jag aldrig springer på något liknande igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: