The Sportsman

När året summeras och jag ser tillbaka på mina bästa matupplevelser är det ett fåtal restauranger som har följande gemensamt:

De har serverat mig fantastiska och varsamt hanterade råvaror som har resulterat i underbart god mat.

The Sportsman i Seasalter, dryga timmen med tåg österut från London, är ett typexempel på en sådan restaurang och läggs därför – utan några som helst tvivel – till på listan över mina bästa matupplevelser 2011.

(bild lånad från http://www.shepherdneame.co.uk)

Men problemet med The Sportsman är inte hur man tar sig från London till Seasalter.

Problemet med The Sportsman är att man, förr eller senare, måste ta sig därifrån när man väl har kommit dit.

Stephen Harris är en självlärd kock som har sagt att han har lärt sig att laga mat genom att äta sig runt på Londons topprestauranger. Han trivdes dock aldrig med atmosfären på restaurangerna han besökte, och han ville plocka bort det överflödiga på tallrikarna. Lägg till en enorm portion kärlek och passion för matlagning och råvaror, samt litet hjälp av sina bröder, och detta resulterade år 1999 i The Sportsman, en gammal pub långt ut i vischan på den engelska landsbyggden.

Idag har restaurangen en stjärna i Guide Michelin och är en av de mest omtalade bland ”foodiesar” och matbloggare.

På gångavstånd från restaurangen finns alla råvaror Stephen behöver och använder. När vi kom dit bad han oss kolla ut genom fönstret vid vårt bord; ”Lammen går där, på andra sidan vägen. Grönsakerna skördar jag där borta, sa han och pekade. Och så havet förstås, med allt vad det innebär, fortsatte han med ett leende på läpparna.”

Kärlek och passion, som sagt.

Han behövde liksom inte berätta mer än så för att man ska förstå vad det här handlar om.

Atmosfären på The Sportsman är väldigt unik. En mer familjär och personlig ”restaurang” får man leta efter. När vi kom dit blåste det till ren förbannelse och det var så kallt så det isade in i märgen, riktigt klassiskt engelskt skitväder, och därför var det skönt att komma in på The Sportsmansom på utsidan ser ut som ett gammal slitet Bed & Breakfast-hak – just då; ett varmt och ödmjukt mottagande, det sprakar från den öppna spisen, en öl tappas upp i baren. Samtidigt som vi torkade snoret från näsan läste vi på den svarta griffeltavlan om dagens meny. En dart-tavla på väggen. Ljusa träslag, inga kritvita dukar, pumpor på bordet. Ett gäng stammisar har samlats för sin vanliga söndagsmiddag. På toaletten kostar kondomerna £1 per styck.

…bara en sådan sak.

Vi hörde av oss till The Sportsman i god tid innan vi kom dit och frågade snällt om vi kunde få äta deras avsmakningsmeny, som de annars inte serverar på helgerna. Och det visade sig gå bra den här söndagen.

Försmakerna vi i ett lugnt och skönt tempo serverades hör till dom bästa i år. En liten ”cracker” med tomat och en på alla sätt och vis bekant morotsmacaroon med gåslever. Stephen Harris var ju på besök hos Björn och Daniel för inte så länge sedan. För övrigt det enda gästspelet han någonsin har gjort, tror jag?

Krispig fläsksvål med senap –fingerlicking! – och inlagd sill med syrlig grädde på kavring.

Ostronen som följer är bland de bästa jag har ätit. Först med äpple och husets egna saltade och luftorkade Seasalter-skinka. Sedan med gurka, beurre blanc-sås och Avruga caviar. Jösses, så gott! Ostron av yppersta kvalitet med lång och varierande smak där tillbehören trots detta lyfte dem till en helt ny nivå. För £7.50 kunde man få tre sådana här ostron i baren – what a bargain.

Soda- och surdegsbröd samt focaccia med rödlök och rosmarin. Hemkärnat smör och Seasalter-salt. En brödservering i absolut världklass.

Blomkålssoppa med mycket grädde och smör. Inga konstigheter. Ska man vara riktigt grinig, kanske den enda servering som sprang litet obemärkt förbi?

Grillad sjötunga penslad med smör och torkat sjögräs. En rätt som förlitar sig helt på fiskens kvalitet. Och kockens skicklighet. För den här fisken var verkligen helt perfekt tillagad. Sjögräset så klart hämtat nere vid havet, bara meter ifrån The Sportsman.

Rökt bläsand med stark senap och en sötsyrlig puré på kvitten. Underbara smaker. Senapen hör till en av de bästa jag har smakat och lyfte den rökiga smaken när kvittenpurén knöt ihop säcken.

Piggvar bräserad i vin jaune med rökt sidfläsk, kål och vin jaune sås. Fisken helt perfekt tillagad och den rökiga och härligt salta biten fläsk, och så en riktigt gräddig men ändå lätt,  och mycket smakrik, sås. Min absoluta favoriträtt för dagen. En servering som har precis allt.

Lamb belly schnitzel”. Myntasås. Plocka. Dippa. Stoppa in i munnen. Njut. Underbart möra bitar lamm som bara försvann i munnen, perfekt friterade med krispigt skal och fin sälta, som man fick dippa i en sötsyrlig myntasås. Det här skulle jag kunna äta varenda dag utan att någonsin tröttna på det.

Perfekt rosastekt, mört och saftigt lamm. Från andra sidan gatan. Rakt upp och ner. Det behövs inte mer än så här?

En skön bensträckare senare tillfrågades vi om vi ville äta desserterna i den större matsalen. Sagt och gjort. Vi slog oss ner framför öppna spisen och njöt av ett dessertfyrverki av sällan skådat slag. Den söta marängglassen med syrlig havtornsjuice och salt, krispigt sjögräs var både kul och riktigt god. För att inte tala om äppelsorbeten. Eller de små och spröda tarteletterna med vaniljkräm.

Magiskt gott – från början till slutet. Och. Vi betalade £65 för den här middagen.

Herregud!?

Ett kortare besök i köket senare bjöd Paul Weaver på öl i baren och intressant snack om restauranger i England och om Sverige. Om hans kommande lunch på Hedone. Om våran middag på Hedone. Och som alltid, när man är utanför Sveriges gränser, om ”Fraaannnnzen and Liiindbaarg” och om ”Faaaaaviken.”

Nästan fem timmar efter att vi anlände till The Sportsman var vi på väg tillbaka till London igen, och konstaterade att nästa gång vi kommer till Seasalter är det sommar, sol och ett mycket kärt återbesök på tapeten.

*****

The Sportsman

Faversham Road

Seasalter

Whitstable Kent CT5 4BP

Tel 01227 273370

(Från London till Seasalter tar man sig lättast med tåg från Victoria Station till Faversham (50min), sedan en kort taxiresa till Seasalter (10min). Räkna med dryga £30 per person för tåg och taxi, tur & retur.)

Annonser

One comment

  1. per

    såg klart trevligt ut, kommer dock inte kunna prioritera tiden att ta oss dit denna runda men känns som att man måste komma tillbaka och ge det en vända till…… gott nytt år på dig i dubbel bemärkelse !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: