Restaurant Gordon Ramsay

Tre år sedan sist. Det är inte klokt vad tiden går fort.

Jag hade aldrig varit med om något liknande tidigare. Det var jag och syrran faktiskt, och jag minns det som igår; de små strutarna med avokadokräm, hummer och caviar. Raviolin. Anklevern med mandelvelouté. Blodduvan från Bresse och en chokladcylinder med ingefärsmousse och hasselnötter. Rosa champagne och amuse-bouche och petit fours.

Vi var på Restaurant Gordon Ramsay i Chelsea, i dom västra delarna av London, och det var här mitt intresse för mat tog fart på allvar.

Var det såhär det kunde gå till, eller var det såhär det skulle gå till? Både och, kanske.

Många restauranger har besökts de senaste åren men tidigare i veckan var det alltså dags för ett mycket efterlängtat, och på många sätt ett väldigt speciellt, återbesök hos Gordon Ramsay.

Personen Gordon Ramsay eller restaurangen Gordon Ramsay finns ingen anledning att gå in närmare på. Alla vet vem han är, och de flesta (som har hittat hit) vet att restaurangen på Royal Hospital Road är hans flaggskepp och innehar tre stjärnor i Guide Michelin sedan tio år tillbaka. På The Worlds 50 Best-listan låg restaurangen top 10 mellan 2002-2005.

Säg vad du vill om Gordon Ramsay; vem han är, vad han har gjort eller vad han gör idag. På Restaurant Gordon Ramsay krånglar man inte till det i onödan. Här äter du mat som är enkel, perfekt tillagad och väldigt god. Punkt slut.

Något snack om avant-garde, molekylär gastronomi, konstnärer och artister eller fun-dining existerar inte här.

Det är nästan läskigt hur väldresserad personalen här är. Blir det kanske till och med för mycket, eller vill man åt den här typen av service ibland? Jag har då i alla fall aldrig klagat. Från mottagandet, genom hela arbetet under servering och tills dom säger ”adjö” i dörren. Jag får känslan, och den är minst lika obehaglig, att de ofta vet vad JAG ska göra – innan jag ens vet om det själv?

Vår enda ammis är en liten boll av friterad ank confit med kastanjevelouté. Perfekt friterad och med en silkeslen, intensivt smakande, velouté.

En bit sauterad anklever, krispig på utsidan och med ett innanmäte precis innan krämigt i konsistensen, tillsammans med rostad kalvbräss, krispigt potatischips, blancherade morötter, len morotspuré och en sött smakande, nästan lite bitter, mandelvelouté. Full pott.

Raviolin som till bristningsgränsen är fylld med lax samt stora bitar av hummer och havskräfta serveras med en intensivt smakand hummerbisque, tomat confit och en gräddig, skummig sås gjord på körvel och citrongräs. Det här är en av de verkligen klassiska signaturrätterna hos Gordon Ramsay, och frågan är om det här inte är den bästa pastaserveringen som finns där ute?

Piggvaren är perfekt tillagad och serveras med en len kräm på jordärtskocka, salt och krispig pancetta, savoykål och svart trumpetsvamp. I sista sekund slår servitören en enkel, men fullkomligt himmelsk, kycklingbuljong över tallriken. Enkelt, perfekt och gott!

Sedan hyvlas det friskt med vit Alba tryffel över linguinin som gömmer sig under ett parmesanskum. Mycket bra såklart, men jag tyckte inte att tryffeln var lika förföriskt doftande och intensiv i smaken som till exempel den jag åt hos Frantzén/Lindeberg för några veckor sedan.

Lammet kommer från Cotswold och vi serveras filé, brässerat lägg och confiterad bringa där samtliga delar har tillagats till perfektion och bokstavligen smälter i munnen. Mycket smak och ett lamm av mycket hög kvalitet. Grönsakerna har perfekt textur och rätten binds samman av en lammfond infuserad med dadlar.

Vi hoppar ostarna och går direkt på desserterna. Fördesserten, en liten shot av kall råjuice från Granny Smith äpple med en helt sagolik crème brûlée med katrinplommon. ”Knack, knack” – det här borde vara mallen för hur man tillagar en crème brûlée.

Med sugrör dricker vi sedan en drink baserad på mango, passionsfrukt och jasmin som toppas av ett skum av färskost. Fräscht och gott.

Génoise kakan, en variant av Italiensk sockerkacka (om jag inte är fel på det?), är den sista och avslutande desserten. Sockerkackan varvas med en slags yoghurtkräm med vanilj, fänkål och svarta vinbär och en tillhörande violsorbet. Mycket bra!

Till kaffet äter vi chokladpraliner och små kulor gjorda av vit choklad och jordgubbsglass.

Vi fick hälsa på i köket och ta ett kortare snack med Clare Smyth. Hon började jobba hos Gordon Ramsay redan 2002, men under tre år från och med 2005 tränade hon hos Alain Ducasse i Monte Carlo innan hon kom tillbaka till London och fick ansvaret som huvudkock på Royal Hospital Road under 2008. Mycket intressant att se vad hon kommer att göra när/om hon en dag lämnar Gordon Ramsay.

Det enda jag var ledsen över vid det här besöket var att jag inte fick träffa Maitre d’ – Jean-Claude Breton – igen. En legend som tydligen, och med all rätt, får ledigt på måndagar och fredagar nu för tiden.

…”Gubben börjar bli gammal”, som personalen själva sa.

Förhoppningsvis får jag istället träffa honom nästa gång jag kommer hit, för det kommer inte att dröja tre år tills dess.

*****

Restaurant Gordon Ramsay

68 Royal Hospital Road
LONDON
SW3 4HP
Telefon: +44(0)20 7352 4441

Annonser

4 comments

  1. Ser fint ut. Känns som det inte finns så många sådana här klassiska finrestauranger i sverige nu för tiden. kommer knappt på någon (förutom operakällaren) på rak arm. kan såklart vara min söndagshjärna också…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: