Le Petit Nice

…ligger i Marseille, och inte i Nice.

Jag njöt av semesterkänsla och tittade ut över Medelhavet och solnedgången. En bedårande utsikt, väldigt rofyllt och en sådan där stund man kommer att minnas.

Vi ska äta middag hos Gérald Passédat den här kvällen. Den enda trestjärniga restaurangen i Provence och jag hade aldrig hört talas om Gérald Passédat tidigare. Men när jag tänker Frankrike och ”trestjärnor” tänker jag på tidigare besök hos Alain Ducasse och Daniel Boulud och bygger såldes upp förväntningarna därefter.

Le Petit Nice har varit i familjen Passédats ägo i nästan hundra år. Huset där restaurangen ligger köptes av farfar och bagaren Passédat 1917. Sedan, av pappa Passédat som vann den första stjärnan i Guide Michelin 1979 och den andra stjärnan 1981. Gérald tog över köket 1990 och 2008 fick han så den tredje och efterlängtade stjärnan.

Marseilles stora stolhet på restaurangscenen.

bild lånad från stephanepicaut.e-monsite.com

Meny och koncept skiljer sig ganska ordentligt här jämfört med de andra franska ”trestjärnor” som jag har besökt. Här serveras inga gåsleverblock eller Bresse-duvor, här handlar det uteslutande om fisk och skaldjur. Menyn är helt inspirerad av smaker från Medelhavet och specialiserar sig på ”ovanliga” fiskarter, och all fisk levereras av lokala fiskare och gamla fiskarvänner till familjen Passédat.

Vi väljer bland flera olika alternativ i menyn, från A la carte via en meny helt inspirerad av Bouille Abaisse (?) till ‘Menu Découverte de la mer’ som är den största och där man ska få ”upptäcka havet”.

Sagt och gjort, vi går för den sistnämnda menyn och mer än medveten om förutsättningarna (inte en köttbit så långt ögat kan nå) slår vi oss till bords och fantiserar om allt från fantastiska ostron till skaldjur och perfekt tillagad fisk.

Champagne och ‘Avant Gouts‘ inleder och höjdpunkterna är hel, friterad småfisk och en tonfisktartar med besk endive. Gott och en bra start.

Vi går in i matsalen som är ungefär som man har föreställt sig; ganska mörk men med ljusa träslag, välstrukna och kritvita linnedukar, silverbestick så blanka att man kan spegla sig i dom och stelt och stramt men med en fantastisk utsikt mot Medelhavet genom panoramafönstret.

Rå makrill, dill och rädisa är andra ”försmaken”. Gott och fräscht med kändes väl enkelt?

Musslor i dess juice med spenat och äpple. Inget som jag kommer att lägga på minnet.

Första rätten då, en havskräfta med gurkgelé och skum (som jag inte kommer ihåg vad det var?). Vid sidan om en sked med litchifrukt?

Små bitar av pannstekt karp med ”rå” morotsjuice, blancherade morötter och en puré på tång och alger? Vad var/är tanken med det här?

En av signaturrätterna stod på tur och det här var riktigt bra. Perfekt tillagad havsaborre på en pestoliknande sås med fina smaker av basilika, koriander och tomat och så en skiva tryffel. Hade alla gånger platsat på en meny hos till exempel Alain Ducasse.

…vi hoppades att det nu skulle ta fart efter en direkt dålig start på middagen.

Och så, två serveringar med en mulle-liknande fisk (språksvårigheter med personalen!) där den ena serverades med zucchini, alg/tång-purén från tidigare och en consommé på bläckfisk. Den andra med en helt smaklös sås (vad var det?) och något krispigt tillbehör.

Grillad ”rockfish” med fänkål och en anis-aktig sås. Perfekt grillad och god fisk men någonstans hade jag redan börjat ge upp hoppet här…

…och då, från ingenstans, en sallad med fänkål, tomater, rädisa och äpple?

Vi förstod absolut ingenting när vi serverades rå tonfisk med olivolja, soja och en tillhörande sallad med purjolök, zucchini, morötter och ”ostronskum” samt en friterad zucchini-stav. Samt en tallrik med mer rå fisk (vad var det?) med citronzest och svartpeppar. Samt en friterad zucchiniblomma, stekt palmhjärta och en soppa på jordärtskocka?

Vad. I. Hela. Friden. Hände. Här?

I ett försök att få en förklaring med personalen – hur hänger allt det här ihop? – blev jag bara mer frustrerad, trött och valde därför att gå ut och ta frisk luft. Här träffade jag på Gérald Passédat´s hund – som verkade precis lika trött på allt som jag var.

Väl tillbaka vid bordet skulle vi få rensa gommen med en sorbé på morötter som, återigen, var helt smaklös och bara blöt och obehaglig i konsistensen.


Havsanemoner i två serveringar. Den ena, nästan geléaktig men med en smak som kan liknas vid ”smöret” i kräftor, kaviar och ett skum som smakade mjölkaktigt. Den andra friterad i vad som personalen beskrev som en ”munk”?

Sista rätten, den finaste av hummerstjärtar – i blå sås! – men som bara smakade beskt och konstigt och vid sidan om en tallrik med en hummerklo och en skiva grapefrukt?

Ostvagn med goda ostar, men som vanligt, där man saknar någon kompott eller liknande.

Dags för desserter och den första avancerade och svåra skapelsen var med persika i olika former (sås, sorbé, rå) men inte heller detta var särskilt gott och bara väldigt försiktigt i smaken.

Desserten med jordgubbar, getmjölksglass och bär var däremot riktigt bra.

…innan det blev dags för en chokladföreställning på klassiskt franskt manér.

***

Nej, nej och åter nej. Det vara bara att konstatera att man precis hade ätit den minst prisvärda, mest smaklösa och i särklass sämsta middagen på en trestjärnig restaurang – på en stjärnprydd restaurang – överhuvudtaget!

Hur kan det här vara tre stjärnor i Guide Michelin?

Je ne comprends pas!

Känslan av hur ”de egna” har klar fördel i den franska Röda Bibeln har aldrig varit starkare än efter den här middagen.

Är det någon som läser den här bloggen som har besökt Le Petit Nice?

Jag väljer att inte ödsla mer energi och tid på det här utan är rörande överens med mig själv om att jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att besöka Le Petit Nice igen.

Annonser

10 comments

  1. zwampen

    Jag var i Marseille för några år sedan på genomresa och var sugen på detta ”pang”. Blev bestämt avrådd pga dess priser och svajande kvalitét.
    Förstår nu ännu bättre varför?! Tråkigt att behöva spendera dom pengarna och den tiden på något så tråkigt 😦

  2. Blå sås? Var det för att man ska fatta att det var blå hummer eller?

    Skönt med ett ställe som har en formel (råvara på halvdjup tallrik med lite sås runt) som de kör på nästan alla 38 rätter…

  3. niol

    Vet inte om bloggen är aktiv längre, men jag var i alla fall där igår och kan bara instämma i allt som står skrivet. En riktigt undermålig upplevelse! Riktigt, riktigt dåligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: