The Square

Jag tog på mig min finaste kostym, promenerade neråt Mayfair och Bruton Street där det skulle bli lunch på The Square.

The Square har haft två stjärnor i Guiden Michelin sedan 1998 och här basar Philip Howard som både Chef Patron och delägare. Det här är en kock som inte har valt att kliva ut i rampljuset lika mycket som andra stjärnkockar i England. Jag gissar att förslagen han får är både ett och två, han har synts i ett sent skede av Masterchef vid något tillfälle, men han håller sig på sin restaurang och på något sätt vill jag hylla honom för det.

Träffar jag på Micke någon mer gång så ska jag absolut fråga honom hur det var att jobba för Philip Howard.

Philip Howard (bild lånad från cookspro.ning.com)

Den andra delägaren i The Square är Nigel Platts-Martin som också ligger bakom flertalet andra framgångsrika restauranger i England, bland annat Chez Bruce och The Ledbury. Och just The Ledbury har även Philip Howard varit med och startat igång, krogen som i år blev ”highest new entry” på The Worlds 50 Best-listan och drivs av Brett GrahamPhilip Howards tidigare ”högra hand” på The Square.

*****

En bekant till mig hade varit här några veckor tidigare och var nöjd men inte överväldigad; ”lite ojämnt och lite förutsägbart”, enligt honom. Mina förväntningar var som vanligt skyhöga, speciellt när man ska få besöka en restaurang som har behållit två stjärnor under en så lång tid. Och känslan man har inför ett sådant här besök, jag älskar den! Nyfiken, förväntansfull, uppspelt. Härligt!

Man möts i restaurangen av en liten bardel och väl inne i matsalen andas det lyx. I fönstrena hänger stora gardiner och insynsskydd för att nyfikna personer inte ska kunna titta in. Mörka parkettgolv. Väggarna ser på håll ut att vara guldfärgade och färgklickarna i restaurangen, som går i beige, brun och ljusa färger, står tavlor, blomsterarrangemang och glasvaser på borden för. Och just borden är placerade ganska långt ifrån varandra, här ska man sitta ostört.

(bild lånad från squarerestaurant.com)

Gästerna här är, för dagen, uteslutande affärsmän/kvinnor med blanka skor och dyra kostymer. Ljudnivån är väldigt låg och man nästan viskar till varandra. På ett sätt har jag svårt att slappna av i den här miljön, på ett annat sätt gör den mig litet nyfiken.

*****

Lunchmenyn består av två förrätter, två varmrätter och två efterrätter och/eller man kan välja/lägga till ost från vagnen om man så önskar.

Från brödkorgen väljer jag ett mörkare bröd med russin och ett surdegsbröd som serveras med salt smör. Gott.

Köket bjuder på en liten amuse-bouche bestående av färskpotatissallad med gräslök, kallrökt lax och ett halv ostronblad. Inga konstigheter och en bra start. Ostronblad är ju litet speciellt, jag har bara ätit ett (helt) sådant innan och det var på Akelare i San Sebastian, och det har en fantastisk smak.

Som förrätt valde jag bläckfiskroulader med sardiner och citrus-vinägrett. Ena sardinen var försiktigt grillad och den andra, som jag gillade mest, marinerad i escabache, också grillad men låg på en rostad skiva brioche med syrlig tomat och paprika. Bläckfiskrouladerna smakade rent och fräscht och nästan smälte i munnen. Musslor fanns med och de hade blivit friterade i bläckfiskbläck, var riktigt krispiga och kanske den största stjärnan på den här tallriken. Det var genomgående härliga smaker i munnen, välbalanserat, och jag njöt av varje sekund med den här rätten framför mig.

Varmrätten, en perfekt tillagad bit havsruda eller ”seabream” om man så vill. Saftigt kött och med krispigt och salt skinn. Det lenast potatismos man kan tänka sig med persilja och sedan kokta vårprimörer i en smörsås. Verkligen gott, på alla sätt och vis, men i jämförelse med första rätten hade jag förväntat mig något annorlunda?

Avslutningsvis en citrontarte med yoghurtglass. Det sprödaste av pajskal jag har ätit vars fyllning var så lätt och nästan försvann i munnen. Avbränd med socker på toppen. Smakade precis lagom mycket citron och även lite nötigt (mandel?). Ganska syrlig yoghurtglass och allt detta fick hjälp av söt jordgubbssmak från dom röda små bitarna vilka var som winegum i konsistensen.

Kaffe och sötsaker fick avsluta en god och trevlig lunch.

Allt som allt är det förstås riktigt bra, rakt igenom, på en restaurang som The Square. De bästa råvaror du kan köpa för pengar är omsorgsfullt behandlade och perfekt tillagade. Servicen är i absolut världsklass och helheten är en upplevelse i sig. I mitt tycke är det också prisvärt.

Ändå kände jag när jag gick ifrån The Square att jag inte går igång lika mycket på den här typen av restaurangupplevelse längre. Har fortfarande inte riktigt lyckats reda ut exakt varför det är så, men det har att göra med att jag vill bli mer överaskad på en restaurang idag och helt enkelt tycka att det ska vara lite roligare, och kanske, mer avslappnat än så här.

*****

Avslutningsvis, varför fanns där salt- och pepparkvarn på bordet?

…det har jag aldrig varit med om på en stjärnrestaurang tidigare.

Annonser

10 comments

  1. Intressant läsning. Stycket som börjar ”Allt som allt är det förstås riktigt bra…” känner jag igen mig mycket i. Besökte tillsammans med ett par kompisar The Ledbury och alla lovord och listplaceringar till trots, vi tyckte inte att det var supermärkvärdigt. För mycket var för förväntat, helt enkelt.

  2. …och Hibiscus härom veckan gav förresten samma intryck. Det var faktiskt t o m riktigt ospännande, ibland på gränsen till dåligt.

    • Intressant med Hibiscus för man hör verkligen både det ena och det andra ang den. Måste testas helt enkelt!

      Var du förbi något annat kul också?

      • Besökte Hereford Road också. Stället har ju förärats Bib Gourmand och man har läst goda recensioner, men aj vad illa det var. Mediokert käk och ointresserad service.

  3. Jag kan berätta att det var ett nöje att jobba för Chef Philip! Trots alla framgångar är han fortfarande väldigt jordnära och ödmjuk. Maten/restaurangen kanske inte är den mest spännande, men en sak är iaf säker det 100% ärlig mat. Tyckte själv när jag började där att det var lite ”simpelt” för att vara 2-stjärnigt, men lärde mig att uppskatta respekten samt förädlingen av fina råvaror.

  4. hmm… ser betydligt roligare ut än min lunch på f12 häromdagen, visst en stjärna mindre. Vad är det bästa du tar med dig från london? funderar på en snabbvisit dit inom en ok framtid, annars blir det nog storslam i paris till hösten igen. ha det fett!

    • Jonas, du måste helt klart besöka Pollen Street Social (se ett par inlägg tidigare) om du drar över! Jag är så taggad på den restaurangen att det kan nog bli en ryan air biljett till London och så ta den igen.

      Kul med Paris! Där testar du Le Chateaubriand kan tänkas?

  5. Lina

    Jag känner att smakerna var lite fega, har man tagit det säkra kortet för att inte få maten tillbaka till köket? Varför servera getmjölk, blåmögel och foie gras när inget av det smakar det ändå?
    Jag måst nog säga att jag tyckte servicen var lite ojämn, ena rätten kom in efter två minuter, innan vinet var i glaset tom medan nästa innebar en låååång väntan.
    God mat med rena smaker, precis som jag gillar men som sagt -något fattades.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: