Krogveckan: Wärdshuset Ulla Winbladh

Den spontana känslan är att det handlar lite mer om miljö och lite mindre om mat ute hos Ulla WinbladhDjurgården.

Promenaden över Djurgårdsbron, via grusvägen genom Lusthusporten, och ut till Rosendalsvägen är magiskt vacker oavsett tid på året. Renoveringen av Villa Godthem (Melker Andersson, vem annars?) stör såklart för stunden – men man vill ändå stanna upp och bara titta på Wärdshuset där det ligger.

Det doftar av nostalgi så fort man kliver in här. På väggarna hänger foton av Nils Emil Ahlin, som lämnade över restaurangen till fiskimperiet Stockholm Fisk för ett par år sedan. Diplom och utmärkelser. Stilen är, från början till slut, gustaviansk och inte många restauranger i Sverige mäktar med att skapa den här miljön i en restaurang. Tyget i soffan är slitet, ja hela soffan för den delen, men det går liksom hem här. Det är trångt och det är mysigt.

Vi får ett trevligt bemötande när vi är tidiga till bordet. Alternativet hade varit ett glas i baren som också möter en när man kommer in, och kanske en bit sill från buffén som står uppdukad där?

Vid ena bordet sitter en barnfamilj och vid ett annat en äldre, elegant dam som inte är här för första gången. Vi slår oss ner brevid en samling ungdomar som har klätt upp sig från topp till tå för kvällen. Ett annat par äter snarare upp varandra, än något annat. Klientelet är blandat, med andra ord.

Ljudnivån är låg. Varför viskade alla till varandra?

Pelle Johansson, som vi känner igen från TV4, bestämmer i köket och Wärdshuset jobbar vidare med svensk husmanskost. Här finns
toast skagen, gravad lax, biff Rydberg och strömminglåda. Köttbullarna är omtalade här och finns alltid på menyn.

Pelle Johansson (bild lånad från recept.nu)

Då vi har bokat bord via Krogveckan är menyn förutbestämd och vi väljer på två förrätter och två varmrätter.

Valet av sörmländsk kalv var enkelt i konkurrens med gravad lax och sina klassiska tillbehör. Kalven serverades med citronkräm, ordentliga klickar sikrom och inlagd gurka. Det här var en klart god rätt, om än något obalanserad. I mitt tycke saknade rätten sting av något då citronkrämen överepresenterades på tallriken och var väldigt syrlig. En krispig bit surdegsbröd kunde ha varit två.

Kalv, citronkräm, sikrom, gurka

Sedan var det beslutsångest över en pocherad torsk och Ullas köttbullar. Att vi tillslut inte valde köttbullarna berodde nog mer på att 300 gram hamburgare från Pubologi tidigare från dagen låg i magen, än något annat.

Torsken visade sig vara slarvigt presenterad och till stor förvåning fick alla olika stora bitar torsk på tallriken. Själva fisken hade fått sätta livet till helt i onödan, var kraftigt överpocherad och inte så fast och saftig som pocherad fisk ska vara. De gotländska rotsakerna var tunna skivor av rädissa och gul morot. Brynt smör och färskpotatis var gott i sig, när saltkaret hade fått göra sitt.

Torsk, smörvinegrette, rotsaker, pepparrot

Var det här en dålig kväll i köket, eller en vanlig kväll hos Ulla Winbladh?

Vår servitör för kvällen var alert och kunnig. Men jag skulle inte bli förvånad om vi ser honom på en annan restaurang i Stockholm inom kort. Känslan var att han redan hade fått ta för mycket dålig kritik från andra gäster och ville därifrån.

…lika snabbt som oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: