Sena reflektioner kring White Guide

För första gången prisades alltså två restauranger som ”Årets Bästa” i White Guide 2011.

Säga vad man vill om det, men det var inte bara jag som suckade till när Eskil Erlandsson sprättade upp kuvertet och berättade (något förvånad?) att två restauranger i år kom att dela på priset som ”Årets Bästa Restaurang”.

Jag sög i mig min drink, lämnade Grand Hotel, och traskade hemåt efter en, trots allt, ganska spännande dag.

*****

Nära 1000 personer trängdes i VinterträdgårdenGrand Hotel när ”Sveriges Bästa Restauranger” skulle koras i olika kategorier. Branschfolket var på plats och självklart också dess ”elit”; Mathias Dahlgren luffsade runt med sin personal hack i häl, Frantzén och Lindeberg, den nya ”stjärnan” Magnus Nilsson från Fäviken, Team Catenacci (han verkar ta med sig alla han känner på den här galan), Magnus Ek, kvällens gäst Alain Passard som fick mottaga priset ”White Guide Global Gastronomy Award”, överlämnat av självaste René Redzepi som vann det priset förra året.

Lägg härtill en del drös med folk som man av olika anledningar känner ingen, men inte riktigt kan placera; journalister, sommelierer, bartenders, servitörer, servitriser och så klart kockar.

*****

I år hade White Guide bedömt cirka 800 restauranger och, nytt för i år, 90 barer. 456 restauranger och 35 barer finns nu med på 448 fullmatade sidor i 2011 år version av White Guide.

Samtliga vinnare hittar ni här.

*****

White Guide arrangerar ett event som man själv kallar för ”restaurangbranschens Oscarsgala” och jag kan faktiskt gilla den jämförelsen och framförallt vad man strävar efter. Ambitionerna är skyhöga och ”galakvällen” känns redan välregisserad. Och man ska göra så här tycker jag, till och med satsa hårdare nästa år, då man är Sveriges mest inflytelserika guide för restauranger.

Man får mer uppmärksamhet i media idag än tidigare, mycket beroende på White Guide, och det måste välkomnas i den här branschen. Det bör till och med kunna uppmärksammas ännu mer framöver?

Sedan måste så klart åsikterna gå isär vad gäller själva innehållet i guiden och hur man jobbar när man tar fram den. Det ska finnas en skepsis till vilka kategorier White Guide tar fram, vem som är nominerad och vem som vann och kanske även varför och ”gud vad orättvist” och så vidare. Diskussionen inför, under och efter välkomnar jag och tänk vad tråkigt om inte ”gnabbet” hade varit igång på sina håll.

Personligen blir jag förvirrad över kategorier som ”Årets Kaffeupplevelse” eller ”Årets Ekokrog” och väljer att helt ignorera dessa. Jag har känslan av att jag knappast behöver förklara varför?

…sen tycker jag det är tveksamt att Pontus! och Catenacci alltid ska få pris i någon kategori. Vad handlar det om? Det luktar litet smörjolja här tycker jag…

Och det är alltid väldigt läskigt med sponsorer i samband med en prisutdelning, eller hur? Men, men…

”Årets Bar” känns rätt fördet är något på gång med barer just nu. Jag saknar Frantzén/Lindebergs cocktailbar i Gamla Stan och ber till gudarna att dom kör samma visa en gång till, trots kraftiga berusningar där. Jag läser allt jag kommer över angående just cocktailbarer och vill nästan besöka ”The Aviary” mer än något annat i Chicago om jag väl tar mig dit igen.

…men var man verkligen tvungen att välja två ”vinnare” även i kategorin ”Årets Bar”?

*****

Jag använder en guide (vilken som helst) för inspiration eller något att luta mig emot om jag känner mig osäker, speciellt då jag jagar nya upplevelser på restaurangscenen. Jag gillar att läsa om restauranger som jag inte har besökt, är nyfiken på eller rent av blir nyfiken på när jag läser. Visar det sig att jag sedan besöker Restaurang X där Guide A varmt rekommenderade Rätt 1, och jag inte gillade den alls, kommer jag inte kasta guiden i papperskorgen. Eller om nu White Guide tycker att Matbaren har bästa servicen, medans jag tycker Frantzén/Linderberg, så tar jag inte fram sågen för det. Jag diskuterar det gärna dock.

Det verkar litet frustrerat över att samma restauranger bara byter platser i listan över ”Sveriges Bästa Restauranger”. Så må vara och detta är White Guides bedömning. Hur ser din topplista ut? Och varför är inte din favorit med i den här listan, tror du?

Jag tror många har lätt för att dra en guide över en kant men i grund och botten handlar det om hur just den här guiden har valt att göra sina listor och bedömningar med allt vad det innebär. Som exempel använder de här tre guiderna följande kriterier i sina bedömningar, och samtliga guider handlar om restaurangbranschen.

  1. White Guide, i tur och ordning: Mat, service, dryck, miljö, stämning.
  2. Worlds 50 Best Restaurants: ”Vad som helst”, enda kriteriet är att man ska ha ätit där under de senaste 18 månaderna. 900 medlemmar i en ”akademi” röstar sedan om vad som är bäst; varje medlem listar sju krogar och så vidare och så vidare…
  3. Guide Michelin: 1. Kvaliteten på råvarorna 2. Hantverket (smak och tillagandet) 3. Personligheten (hur väl kocken har hittat ett eget uttryck) 4. Värde för pengarna 5. Kvalitet över tid

Jag är säker på att fortsättningsvis kommer vi att fortsätta bli upprörda över White Guide. Och jag gillar det.

*****

Citat som snappades upp under dagen, bland annat från förmiddagens seminarium (mer om det senare):

Världen strösslar lovord över svensk gastronomi” – Mats Hanszon, ordförande White Guide

Det är en glamorös bransch idag” – Lars Peder Hedberg, förlagschef White Guide

Blåstångshoten är som att bli kysst av en sjöjungfru” – Gäst på Oaxen

It gave us complete freedom” – René Redzepi om året som ”Världens Bästa Restaurang”

White Guide känns så jävla ”Stockholmigt”” – okänd

VAR ÄR KVINNORNA!?” – okänd, men förmodligen feminist?

Landsbyggden måste få sina priser också” – okänd

*****

Om mina personliga tankar kring en del av vinnarna lyder så här:

Årets Bästa Restaurang(er)

Som sagt, jag tycker det är knepigt att man ska behöva dela på ett sådant här pris. Det tar liksom bort ”grejen” men det hela. Jag har inte varit på Oaxen men hoppas komma dit i sommar. Allt enligt planen för Frantzén/Lindeberg? Jag tror det. Dom skulle bara ha det här priset, allt annat hade varit en besvikelse för Björn och Daniel.

Årets Matupplevelse

Kändes ganska givet efter allt man har läst och hört. ”Sveriges roligaste kök” just nu enligt Dagens Industri. Många har svårt att ta sig till Järpen, alla lär ha svårt att få bord här just nu. Och det är just oåtkomligheten kring Fäviken Magasinet jag går igång litet extra på.

Årets Värt En Resa

All logik talade för Fäviken tyckte jag, men man kan tydligen inte vinna två priser samma kväll…

Årets Hjärtekrog

Sturehof. ”En underbar miljö”, ”sexigt”, ”något sitter i väggarna”. Räcker det med att säga att här. Håller. Jag. Inte. Med?

Årets Stjärnskott

Som jag hade hoppats på Restaurang Volt här… men grabbarnas tid kommer, det är jag säker på.

Årets Hyllning

Alain Passard. Jag visste inte särskilt mycket om honom men fick bekanta mig lite mer med honom tidigare i veckan. Jag är ny nyfiken på allt som har att göra med hans l’Arpège  Paris.

*****

Allt som allt konstaterar jag att det finns massvis med restauranger i Sverige jag vill besöka just nu. Och om jag skulle lista dom restaurangerna här så ligger Fäviken Magasinet i topp.

Ohotad etta, faktiskt.

*****

Till sist, den här bloggen ska bli kul att följa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: