Ros & Ris

Egentligen skulle inte den här bloggen alls ha handlat om snabbmatställen och det har den väl iof inte gjort så mycket heller. Men jag har varit där och nosat och allt som allt slutade det med en e-mailkonversation med Einar Örn Einarsson och om hans Serrano på Kungsbron i Stockholm.

Jag har alltid varit litet för blyg för att våga uttrycka min kärlek till riktigt mexikansk mat. Och för att göra en lång historia kort så slutade det med en ros till Einar och Serrano i samband med att de tog emot pris som ”Årets Smaksättare” på Restauranggalan 2010.

Jag valde att regelbundet besöka restaurangen men en dag hade rosen vissnat och jag uttryckte, kanske något klumpigt, min besvikelse i Aftonbladets restaurangblogg:

Det visade sig att Einar är en sådan person som ser och hör allt och han valde att ta kontakt med mig via e-mail.

…och allt slutade så här:

Dit jag egentligen vill komma nu är hur högt jag håller Einar som tar ganska liten kritik på stort allvar. Serrano, ”som är som mitt barn” enligt Einar, gillar kritik för ”det hjälper oss alltid att förbättra restaurangen”. Serrano ska vara en restaurang där alla ska tycka att det är precis lika bra och gott att äta hela tiden och där en dålig dag på jobbet helt enkelt inte anses vara okej.

Team Serrano med Einar i mitten

Kritik, som annars kan vara ett ganska känsligt ämne för restauranger och krögare i vår vackra huvudstad?

Jag minns kvällen på Story Hotel på Riddargatan där stämningen mellan vårt bord och servitören blev extremt spänd och nästan hetsig efter att vi påpekat att vi varken ville ha skal i varianten på hummersoppa, eller få vänta 30 minuter på notan.

Eller på Restaurang Kungsholmen när vi med all rätt, tycker jag, förklarade för servitören att vi gärna ville ha våra varmrätter serverade samtidigt. ”Om blickar kunde döda”

Och när vi beställde flera ”les snack” på Melker´s Le Bar Rouge i Gamla Stan, tänkte ”tapas”, och jag försiktigt frågade vart den friterade bläckfisken tog vägen… ojvoj.

Nu tror jag inte att Melker Andersson ringer och bjuder på middag, och det är inte hit jag vill komma heller.  Men jag tyckte om intresset från och dialogen med Einar. Och jag tycker om att han bryr sig om sin restaurang och att det aldrig var någon jobbig stämning när jag gav honom kritik.

…och jag har alltid tyckt att Melker Andersson är litet bättre på drinkar, men litet sämre på mat. Och riktigt dålig på guldfiskar och små söta kycklingar.

Gracias Einar, snart kommer jag och äter burritos hos dig igen.

Annonser

2 comments

  1. Erik Bearnaise

    Tackar för ytterligare bra läsning!
    Serrano skall de bli inom kort, mycket spännande. Vet att de är väldigt låg nivå på kommande fråga men ja skjuter ändå här…
    Finns de nån chans att korvarna på Hovet kan bli bedömda i något inlägg framöver?

    Tack på förhand.

    Erik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: