Restaurang VOLT

Det var litet över två månader sedan som jag först fick höra om Restaurang VOLT via en bekant. Sedan dess har vi som kallar oss för ”foodisar” sökt otåligt efter nyheter och information kring ”gastrobistron” som skulle öppna på Kommendörsgatan 16 i Stockholm.

Hur skulle man bygga sin meny? Prisbilden? Vilken typ av miljö och vad var visionen? Vad skulle VOLT egentligen handla om?

Vi visste dock att grabbarna bakom VOLT inte var vilka grabbar som helst. Fredrik från Lux, Johan från Oaxen och Peter från Mathias Dahlgren. Unga, hungriga och talangfulla grabbar och en klart bidragande orsak till nyfikenheten.

Restaurangen valde att hålla en ganska låg profil fram tills att man öppnade i mitten av december. Det gick att följa VOLT-gänget via Facebook, och det fanns någon artikel här och det fanns någon där. Men det dröjde till bara för någon vecka sedan innan första blogginlägget dök upp, med lite bilder och information och rätt som det var så hade man börjat bygga upp en känsla kring VOLT.

Jag är övertygad om att jag inte är den enda som har varit extremt nyfiken på allt det här. Sett till ”söktermer” för hur man hittar till den här bloggen tex är ”Restaurang VOLT” ohotad etta. Och då har jag inte vid något tillfället haft mer information om VOLT än någon annan.

Men det har jag nu. Det här är min efterlängtade, purfärska, upplevelse från Restaurang VOLT.

*****

Så här skrev jag om VOLT tidigare i höstas:

”Jag vill se en krog i Stockholm som serverar kontinuerligt god mat, med bra service och där man alltid känner sig välkommen. Om det så ligger på Östermalm eller Södermalm. Ett stamställe helt enkelt.”

Utan att känna någon av dem så lutade jag mig mot Fredrik, Johan, Peter och Simons erfarenhet när vi promenerade mot VOLT tidigare i veckan. Det här skulle omöjligt kunna vara eller bli en restaurang lik de flesta andra i dom här kvarteren; dit man går snarare för att kunna berätta om att man har varit där än för något annat?

Tankarna handlade i övrigt om höga ambitioner och stort kunnande och väldigt mycket om förväntan. Kunde man efter att bara ha haft öppet i 5-6 veckor, hela vägen från köket till matsalen och så på tallriken, berätta för mig att ”det här är vi på Restaurang VOLT?

Ja men jäklar, det kunde man. Och medan jag kände att jag och VOLT pratade samma språk pratade jag och mitt sällskap för kvällen, redan innan sista serveringen, om när och varför vi skulle besöka VOLT igen.

*****

Lokalen där VOLT huserar får anses som enkel och på något sätt ärlig, men också väldigt gemytlig och varm. Här finns inga konstiga krusiduller och inget känns tillgjort. Stilrent och inget är på fel plats. Lokalen andas ödmjukhet, tycker jag.

…och ingen av dom andra gästerna blänger på oss eller börjar småsurra när vi kliver in. Detta bådar gott.

Tillsammans med ett glas champagne funderar vi kring menyvalet men är snabbt rörande överens att vi ska gå för sju serveringar med vinpaket, alltså VOLTs avsmakningsmeny. Vi vill låta grabbarna i köket spela ut alla sina kort för oss. Alternativet är tre eller fem serveringar.

*****

Första serveringen för kvällen är krabba med krabbrom, persiljerot och kruspersilja. Fräscht, rent och väldigt gott. ”Purén” på persilja fungerar utmärkt till och smaken av krabbrom (och vilken mängd rom!) i munnen är fantastisk. En mycket bra start här!

krabba, krabbrom, persiljerot, kruspersilja

På tur stod fjärsingen, en abborartad fisk, som kanske inte är helt vanlig på menyer runt om i landet? Tillsammans med en puré på rotselleri, råräka, selleriört och fiskskinn håller jag det här som min favoritservering under kvällen. Underbart len puré, den haviga och mjöliga smaken av råräka, krispigt skinn med litet sälta och fjärsingen som är saftig och har härlig textur. Sous-vide?

fjärsing, rotselleri, råräka, selleriört

Härnäst en servering där vi började fundera lite när vi först såg den på menyn. Rödkål, tryffel, smör och ängsyra. Mjölksyrad rödkål, ackompanjerad av en smörsås med en generös mängd tryffel hyvlad över sig. Jag var rädd för att det kunde ha varit för mycket syra i den här rätten för min smak, men smör och tryffel hjälpte till och skapade en bra balans. Kanske kvällens stora utmaning? Den gick hem hos mig iaf.

rödkål, tryffel, smör, ängsyra

Sedan, en rätt som jag tror kan komma att bli lite av en signaturrätt på VOLT. Kalvtunga, med rödbeta, pepparrot och ättika. Känsla under och efter den här rätten är att det bara ska vara såhär, alltid! Inget som saknas. Lövtunna skivor av kalvtunga. Det är väldigt, väldigt trevliga smaker i munnen och när pepparroten ger det där stinget är purén på beta snabbt där och rundar av allt. Perfekt, i min bok.

kalvtunga, rödbeta, pepparrot, ättika

Gris, pastej, gurka och lök. Den solklara vinnaren på tallriken är pastejen där man kanske, om man nu ska vara sådan, kunde ha fått litet mer? Gurka och pastej är som tomat och basilika, och köttet var saftigt och gott. Det enda som jag blev litet upprörd över här var krutongerna av vörtbröd som serverades till, tänk om dessa hade fått vara knapriga och krispiga och inte blöta pga av såsen?

gris, pastej, gruka, lök

Efter allt detta var det så dags för dessert och här fullkomligt rivstartade man med blåmögelost, serverat över en muscat puré med vindruvor, krispigt (!) vörtbröd och korinter. En perfekt balanserad rätt med salt och sött och som jag gärna äter varje gång jag kommer hit i fortsättningen.

…men det blev ingen bild på blågmögelosten tyvärr. Och vilken bildkvalitet i övrigt, jag ber om ursäkt.

Och kvällens sista servering, fänkål – med filmjölk, vit choklad och lakrits. Här kände jag ”noma-vibbar” (filmjölken) och de få gånger i livet jag känner det blir jag litet extra glad. Tack, VOLT.

fänkål, filmjölk, vit choklad, lakrits

Avslutningsvis, till kaffe och avec, en sockerkaka för två. Helt enkelt en perfekt avslutning på den här middagen.

*****

För övrigt vad gäller Restaurang VOLT gillar jag hur kocken, i egen hög person, serverar en eller flera tallrikar till oss under kvällen. Och jag gillade ännu mer när en av kockarna gjorde oss sällskap vid bordet efter middagen och förhörde sig litet angående våra intryck av kvällen. Det visar på ett intresse för gästen från VOLT´s sida och det här är något vi verkligen inte är vana vid i Stockholm. ”Sorry grabbar, vi kan tyvärr inte släppa hem er ännu, berätta gärna vad som var bra eller dåligt!”.

Snyggt.

Kockarna, VOLT-grabbarna, grabbarna… Hur ska man lära sig alla namn här? Vem är vem? Jag tänker på den där namnleken ”kasta boll” (heter den så?). ”Jag heter…. vad heter du!?”

*****

Allt som allt så var VOLT en mycket bättre upplevelse än jag hade förväntat mig. En nästintill felfri middag, absolut felfri service och allt detta i en skön, avslappnad och enkel miljö.

En välkomponerad avsmakningsmeny där man inte sticker ut särskilt mycket för dagen men där jag får en känsla av att ”grabbarna” på sikt kommer att utmana litet mer? Jag vill påpeka att alla råvaror här håller en mycket hög nivå och alla serveringar var riktigt, riktigt bra.

Att man sedan bygger relationer med gästen (snacket vid bordet efter middagen, välkommen in i köket osv) gör att jag helt enkelt har tagit till mig Restaurang VOLT litet extra mycket.

Fortsätter man i samma stil och skyndar långsamt framåt kommer det här på sikt bli en av de absolut bästa restaurangerna i Stockholm.

…jag kanske går litet väl hårt ut nu, men det här är faktiskt en av dom absolut bästa restaurangerna jag har besökt i Stockholm; ur ett totalupplevelse-perspektiv.

Jag är säker på att nästa gång jag kommer hit så är allt precis lika bra som det var sist. Och likaså gången efter det. Till och med tredje och fjärde och femte och sjätte gången jag kommer hit, kommer det att vara precis lika bra som sist.

…jag gissar att det kallas för ”stamställe”?

Annonser

22 comments

  1. och detta fick mig ju inte alls att gräma mig mindre nu när jag fick veta att de numera håller stängt på söndagar och måndagar…… åker ned nästa helg på, gissa vad….. sö och må ;(
    Bra inlägg!

  2. Har du läst recensionen i Metro av Volt i dag? Björn af Kleen är inte lika imponerad som du, även om den får 3/5 i betyg. Han säger att efter två besök känner han ”ömhet för Volt” och har kommentarer som ”Även i nyktert tillstånd saknade rätterna på Volt smakmässig kontur”, ”Förrättens krabba för 150 kronor var småsliskig (ta kalvtungan eller rådjurstartaren för samma pris). Och även om huvudrättens lamm (med jordärtskocka, gul trumpetsvamp och salvia för 300 kronor) säkert var tillredd till perfektion var det bestående minnet ändå det av gourmetmässig ängslighet” och ”Volt lever därmed snarare upp till omvärldens traditionella fördomar om en Östermalmsmiddag – stifft; dyrt; trendigt”. Han summerar det hela så här: ”Fint tänkt och duktigt genomfört, men ge mig något som lever.”

    Man kan hitta hela recensionen här: http://www.metro.se/se/misc/pdf/2011-01-21/SEWEE_2011-01-21.pdf

    Jag är nyfiken på Volt själv,men ligger lågt ett tag och låter dem hitta sig själva innan jag gör ett besök. Det är visserligen trevligt med kockar som socialiserar med gästerna, men på den nivå som jag antar att Volt ligger så bör de ha en så pass stor kunskap och självsäkerhet om vad som fungerar bra eller inte att man inte ska behöva fråga gästerna om det.

    • Jonte, vad gäller Björn af Kleen/Metro så slutade jag att läsa honom när han gav Teatergrillen och Frantzen/Lindeberg samma betyg.

      Och att kockarna på Volt ”socialiserar” med gästerna… varför inte? Som jag skrev i mitt inlägg är det något vi inte är vana vid i Stockholm/Sverige och handlar mer om en snygg gest, samt ett intresse för gästen som besöker restaurangen, än om osäkerhet/okunskap.

      Tack för din kommentar!

  3. zwampen

    Tror definitivt att Volt kan tillhöra toppen av stan´s krogar inom sinom tid, dock så krävs det finslipning på allting och jämnare portionering mellan 3,5 o 7 rätter.

    Ska bli spännande att följa dom i framtiden! 😉

  4. Helen R

    Hej

    Jag vill börja med att tacka dig för din härliga blogg.
    Det är ett sant nöje att få följa med dig på alla dina matäventyr.

    Oj vad jag har längtat efter detta blogginlägg. Jag var så nyfiken på hur du skulle uppleva Volt. Själv var jag där i December och blev helt såld på pojkarnas matlagning.
    Jag åt krabban, torsk och choklad.
    Allt kändes så rätt både maten och de rekommenderade vinerna. Då jag inte har din gåva att skriva så som du, kan jag bara instämma i allt du skriver. Det blev ett
    återbesök senare i december och det var lika utmärkt då. Detta kommer absolut att bli flera besök på Volt. Mitt stora bekymmer är bara hur ska de kunna hålla uppe den fantastiska matlagning som de redan på några veckor har presterat.
    En sak har du väldigt rätt i och det är att detta kommer att bli ett av mina stamställen.
    Björn af Kleen har inte många rätt om volt. När han till och med ger Bistro Nouveau 4 globar, börjar man undra vad han har för referensramar när det kommer till matlagning.

    Tack för en lysande blogg.

    Mvh

    Helen

  5. Ska till Volt senare i veckan, din post gör min inte mindre laddad. Att Björn af Kleen inte vet vad han snackar om när det gäller mat vet ju t o m han själv.

    Fint tema (Sadish) du ändrat till förresten 😉

    /A

  6. Pingback: Restaurang Volt « Mat & Vin

  7. Helen R

    Dax i kväll igen att prova grabbarnas mat. Jag fick skynda mig att boka bord för nästa vecka kommer de att byta ut 2 utav varmrätterna.
    Hoppas bara att det blir lika bra som de andra gångerna.

  8. Helen R

    Kvällens rapport.

    Åh jag känner mig som en förälskad tonåring när jag nu 3e gången har fått njuta av Volts härliga middag. Den var precis lika god som de andra gångerna.
    Började med två förrätter, krabban och på inrådan av bloggaren mat & vin Confiterad kycklinglår med saltbakad kålrot. Den var kvällens höjdpunkt!

    Varmrätten var fjärsing och kanske den maträtt som jag minst har tyckt om genom mina tre besök. Det är ju svårt att slå torsken som jag åt i december. Alla ha vi ju våra egenskaper om vad vi tycker är gott och mindre gott. För min del tycker jag inte om filmjölk, trodde jag i alla fall fram till ikväll när jag fick in en dessert som var en filmjölsorbe, oj vad god den var. Perfekt göra-plats-i-magen rätt. Jag ska aldrig mer dissa en maträtt på Volt förrän jag har provat den. Tänk om jag hade missat denna goda filmjölksobe bara för att jag är så korkad och narrowminded.

    Om jag ska vara kritisk på något får det nog vara att de ikväll serverade en Stout till
    chokladdesserten. Enligt mig ska det aldrig finnas med varken öl eller Sake i ett vinpaket.
    Naturligtvis bad jag på mitt allra ödmjukaste sätt att pojkarna inte få göra som Mathias Dahlgren gör med sina vinpaket.

    Hur kan sedan en sockerkaka vara så god det är för mig en gåta.
    Åh vad jag önskar att man alltid fick så här god mat när man gick på krogen.

    Det kändes också som om portionerna var något större än förut för jag blev proppmätt.
    Kort sagt, det var en fantastisk matupplevelse igen.
    Jag längtar redan tills nästa middag som med stor sannolikhet sker inom 3 veckor.

    • Låter som du hade en riktigt bra kväll! Och det är extremt kul när en restaurang kan knäppa en lite på näsan och säga ”det här tycker du visst om” 😉 VOLT till skillnad från många andra restauranger kan göra sådant! Nu måste jag hit snart igen känner jag…

      Och vad gäller sockerkakan så kan jag bara säga: ”Förlåt mamma!” 😦 Den sockerkakan slår alla sockerkakor!

      Njut av söndagen!

  9. Pingback: Restaurang Volt – återbesöket « en Foodie's blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: